hannasanden

Så sant som rubriken ovan!

Jag är i brinnande behov av att skriva av mig!? Vet dock inte hur det här med bloggen fungera så TIPS mottages tacksamt!

 

Det är så här att jag och min sambo har försökt i snart 1 år att ge vår dotter Leah ett syskon <3. Men det är så himla frusterande när hela min kropp och mitt sinne skriker och längtar efter en liten rackare och det vill sig inte. Med Leah försökte vi bra länge med ett missfall på vägen och slutlige kom hon med hjälp av ett preparat som heter Pergotime. Den gången hade vi väldig tur måste jag säga då det tog sig på första försöket.

 

MEEEEEEN nu då?? jag får höra att jag ska vara lycklig att jag har en dotter. Det är ju inte DET att jag inte är LYCKLIG men jag blir bara mer och mer olycklig inombods när det inte vill sig.

 

OCH denna månaden är en riktig skitmånad! Hemskt vad bitter jag låter som egentligen är en ganska glad och positiv tjej! Känner 3 som skulle få barn på mindre än 4 dagar nu i augusti. Min syster är en av dem och hon fick en underbar liten tjej i veckan och idag fick min kompis en liten pojk. Nu väntar jag bara på sista. FY fan rent ut sagt vad ont det gör i mig. Jag slits mellan sprudlande glädje och gråtattacker varje dag. SKÄRPNING!!!

Till råga på det har vi haft paus i vår bebisverkstad då det har varit sommar stängt.

Varje dag tänker jag nu JÄKLAR i mig tar du dig samman!! Rycker upp mig och tänker att jag inte ska vara så vek och att jag måste hålla humöret och modet uppe.  Men jag tycker faktiskt att det är vår tur snart. Vi har faktiskt försökt i 1 år nu med tabletter och sprutor och massa gyn besök.

Ja för det är vår historia det senaste året. Sex på beställning och sprutor eller tabletter halva månaden.

 

Det POSITIVA i hela circusen är att vi faktiskt har beslutat oss för att gå vidare till IVF. Håller som sagt på att bli så deprimerad och det tar verkligen på psyket nu. Det blir märkbart för varje dag som går!

 

Älskar min lilla höna hon ger mig styrka och hopp